Hej på er som fortfarande läser min blogg! Ni som kikar tappert efter nya inlägg & ständigt möts av samma gamla inlägg :)

Jag har varken haft tillgång till internet, eller haft kraft & ork att skriva här. Jag har mått fruktansvärt dåligt sista tiden, fysiskt alltså, och för ca.1vecka sen bröt allt sig ut från mina fängelsemurar som jag haft låsta runt mina känslor, tankar och framförallt sanningen om min sjukdom..Jag har blivit drastiskt sämre på bara några veckor & trott att jag bara haft ett hemskt skov av artriten pga att jag redan är sjuksriven för utbrändhet & beordrad att vila, men häromdagen insåg jag den hemska sanningen..

jag har fått reumatism, det KAN inte vara något annat!

Förut kom ledsmärtam & den neuropatiska smärtan samt fibromyalgin i skov och oftast kunde jag ändå komma igång efter ett par timmar med hjälp av smärtisar & Arcoxian mot just ledvärk, en tablett som verkar i 24h & därför hjälper mot ledstelhet på morgonen.

Och smärtan kunde jag ändå oftast hantera, med min starka vilja kunde jag pressa mig att fixa & dona i Livias rum som jag jobbat på senaste veckorna, men med vetskapen att bakslaget efteråt innebar sängläge & smärta.

Nu däremot, senaste tiden har läget som sagt förändrats drastiskt & jag har fortfarande vääldigt svårt att acceptera det här..det är för tungt :( men jag kan inte komma ifrån att inse att min kropp inte längre lyder mig..jag KAN inte röra händerna eller fötterna (det är inte så hela tiden men mestadels av tiden) och när jag kliver ur sängen på morgnarna, KAN jag inte gå på fötterna för dom är stela som cement (!) och det gör såå ont!

Nu är det dessutom synligt för blotta ögat, nu SER man att lederna på både händerna & fötterna är svullna & 10ggr så stora, röda, varma och det är svårt att förneka att det är något allvarligt fel när man inte KAN böja varken fingrar eller tår..men jag har försökt att förtränga, förneka & försöökt göra allt som jag brukar göra men det går verkligen inte längre!

Och jag får panik när jag tittar på händerna & skickar signalen "knyt handen" till hjärnan & inget händer...och händerna ser inte ens ut som MINA händer när det bryter ut, oftast på eftermiddagarna..

...hur F*N kan man acceptera detta????

Ja jag bröt ihop (inte heelt alltså,jag är för stark för det vet ni väl) hos min mentor Berit & det var såå jobbigt men såå skönt att få släppa ut allt jag burit inom mig & jag grät tills tårarna tog slut & kände mig så otroligt lättad efteråt! För så funkar jag, jag kommer till insikt, blir lite deppig nån vecka, sen pratar jag med Berit och släpper ut allt & gråter

(för man har rätt att sörja när man får såna här diagnoser,det förändrar ju ens LIV lixom!)

och sen tar jag nya tag & kämpar vidare & försöker få all hjälp som finns att få, sen väntar jag och ser hur det funkar & sen är jag ju tvungen att acceptera läget.

Och utgå därifrån, visst jag kommer säkert få ändra lite i mina framtidsplaner men vad har jag för alternativ? Lägga mig ner & självdö & vältra mig i självömkan??

Vad händer med min lilla ängel Livia då??

Nej det bara GÅR inte, jag klarar inte av att göra det en endaste sekund,

jag tar mina panikkänslor & min sorg & oro

& använder kraften & energin som dom känslorna tar av mig & använder dom som energi till att ringa läkarna & boka tider hos dom och söker information på nätet (har fått låna en dator nu för just det ändamålet)

för jag vill veta ALLT om mina åkommor, så jag kan prata med läkarna med lite koll så jag verkligen FÅR rätt hjälp & rätt medicin.

Men självklart mår jag inte så himla bra inombords..men det visar jag inte för Livia & min omgivning utan det tar jag med smärtkliniken & Berit. Underbara Berit :)

Berit & jag gjorde en plan för att jag ska må bättre & undvika att min kropp pajar helt. Nu ligger fokus på att hitta rätt medicin & att gå till sukgymnasten så många gånger i veckan som det är möjligt & sen ska jag VILA! Jaa ni hörde rätt :)

Mamma Jannice tänker faktiskt lägga renoveringen på hyllan ett tag & vila upp mig när Livia är på dagis :D

Jag har insett att jag MÅSTE om jag inte vill krascha helt & det vill jag sjävlklart inte!

För Livias skull ändrar jag riktning, hon behöver & förtjänar att ha en utvilad mamma, precis som Berit sa :)

Och jag gör ju allt jag gör för just Livia, så det är bara att kämpa på fast med mig själv den här gången.

Tror det kommer ordna sig..om jag inte knäckts av allt jag gått igenom senaste månaderna (och i hela mitt liv!)

så finns det nog inget som kan knäcka mig ;-)

TÄNK bara på allt som är POSITIVT i mitt liv!! Saker som "Tack för maten" som min underbara lilla dotter sa när vi ätit idag :) ååhhh det kan jag leva på hur länge som helst!!

Hon är så underbar Livia, hon är en speciell liten varelse och hon ger mig kraft & styrka och framförallt ger hon mig VILJAN att sträva framåt, viljan att göra mitt bästa i alla situationen, och jag kan njuta av nuet nu, jag kan känna lycka trots att det är som det är just nu :)

För om jag inte passar på att njuta lite av det som är bra (Livia alltså) så passerar hela hennes uppväxt, småbarnsåren, förbi...och dom kommer aldrig tillbaka!

Det är på det här sättet jag jobbat med mig själv, jag förändrar mitt sätt att tänka genom att vända det negativa till något positivt :) Det förändrar hela tillvaron, jag lovar! Testa själva får ni se...det är svårt i början, jag VET men det gäller att inte ge upp hur illa det än är, för sedan flödar det positiv energi som smittar av sig på omgivnigen & resten kan ni ju lista ut själva ;-)

Ordspråket "Bemöt & behandla alla som du själv vill bli bemött/behandlad" är verkligen mitt i prick!

Och att tänka att "Om detta var min sista dag på jorden, hur skulle jag vilja göra idag?" är oxå en bra tankeställare...det gäller att försöka på alla sätt att inte ge upp & tappa livsgnistan!

Jag ska försöka få hjälv nu & jag ska försöka smälta allt..men jag tror fortfarande på framtiden :)

Jag kommer aldrig tappa hoppet. Och Livia är mitt allt! Jag är lyckligt lottad TROTS allt jag gått igenom & det gäller att se det positiva man har. Jag har Livia, vilken tur jag har som har en sån fantastisk liten dotter som är så rolig och go & bara att se henne le mot mig är lycka! När hon kommer fram till mig & ger mig en bamsekram & en puss och säger "älskar dig mamma, du är bäst" känner jag mig som den lyckligaste människan i hela världen :)

Nu ska jag vila upp mig & bara njuta av att se Livia växa upp och älska henne och ge henne en trygg & underbar uppväxt. Och jag ser fram emot det mer än jag kan förklara med ord.

Så var rädda om er, vi har bara ett liv och ta vara på det så mycket ni bara kan!

Kramar från mamma Jannice

GodMorgon på er!

Nu måndagen här igen & helgen ett minne blott. Den här helgen var dock inte den bästa helgen.

Livia blev sjuk i torsdax & jag var livrädd att jag skulle bli tvungen att ställa in min hyperhidrosbehandling på fredagsmorgonen. Hade behandling inbokat 9.30 & det under narkos. Det löste sig som tur var  Livias mormor kom hit & passade min lilla snorjärs så jag kunde få min efterlängtade behandling :-)

Jag blev tillsagd att inte ta min morgonmedicin eftersom det finns en risk att den påverkar narkosen, och tänkte inte mer på det.

Så kom fredagen & jag vaknar av att någon plingade frenetisk på dörren. Hasade mig ur sängen utan att kunna öppna ögonen och vinglade ut i hallen helt förvirrad..hade inte vaknat.

Öpnnade dörren & där står mormor och tittar frågande på mig. Det tog en bra stund innan jag fattade vad hon gjorde där & varför.

Sen fick jag panik! Klockan var redan 8 & jag skulle åka hemifrån senast halv 9 för att hinna till Sophiahemmet i tid. Stress stress stress  !!! Alltid lika stressad!!

Det var bara att klä på sig & dra, men det var lättare sagt än gjort..nu var det ett bra tag sedan jag var utan mina mediciner mot min sjukliga trötthet & man glömmer tydligen snabbt..

mindes inte hur illa det var, har ju vant mig nu eftersom jag alltid tar tabletterna kl.6 & sen lägger jag mig ner igen, så börjar dom ena verka inom 30min & den andra inom 1timme.

Så när min lilla trulsa vaknar så klarar jag av att ta mig upp, utan medicin kommer jag inte ur sängen på flera timmar. Så har jag haft det hela mitt liv & det har minst sagt varit ett helvete!

För att inte tala om hur knäckt jag blivit att omgivningens elaka kommentarer...man är en lat jävel har man fått höra det sitter fortfarande kvar!

Men nu har en läkare ääntligen upptäckt att det är en sjukdom & att jag mycket riktigt inte KAN hjälpa det. Hur mkt jag än "försöker" så finns det absolut ingenting i hela världen jag kan göra förutom att äta uppiggande medicin varje morgon.

Skönt att äntligen få svar, ännu skönare att få hjälp!!

Hursomhelst, i fredags blev jag då påmind om hur illa det är med min trötthet..kunde inte hålla mig vaken på vägen dit, utan somnade hela tiden och när jag äntligen kom fram till sjukhuset hade jag ännu inte lyckats öppna ögonen ordentligt & jag somnade så fort jag kom fram.

JIISUS alltså, nu fattar jag inte hur jag orkade leva..fy faan för att må sådär varje dag, undra på att man blir deppig!

Jag kommer aaldriig mer hoppa över min morgonmedicin haha.. :-)

Jag mådde bra efter narkosen men kunde inte vakna ordentligt förrän en sköterska gick in i mitt skåp & hämtade mina piller.

Sen kvicknade jag till ganska bra, men dom tvingade mig åka taxi hem, jag som alltid åker tunnelbana..men det tillät dom inte en endaste gång till. Ganska skönt att åka bil hem iofs om man bortser från åsjukan..fyyy va illa jag mådde när jag kom hem, kallsvettades & fick kasta mig på soffan tills det gav med sig.

Så fredagskvällen blev lugn hemma hos oss   snurrig mamma & sjuk liten Livia. Lördagen blev inte så händelserik heller, förutom att jag äääntliigen fick sätta i mitt långa hår som jag saknat sååå mkt! Har knallat runt i flera månader nu i nån j*vla kort ful page i tofs & känt mig som en gammal tant =/ Har inte hunnit åka & fixa det, jag har lixom ingen tid till mig själv som ni vet. Det blev superfint & nu känner jag igen mig själv när jag tittar mig i spegeln   och borta är den gamla tråkiga tanten ;-)!!!

Annars har vi mest varit hemma. Jag har oxå känt mig lite hängig...och Livia är inte alls pigg idag & hon hostar så det blev tyvärr inget dagis idag. HOPPAS hon mår bättre & kan gå dit imorgon!

Idag ska jag träffa min husläkare & följa upp ultraljudet som visade förkalkningar i mitt bäcken & prata om min trasiga galla.

Så nu ska jag vila en stund innan vi ger oss iväg.

Ha en bra dag,

  kramar från Livias mamma! 

Go´kväll!

Nu sitter jag en liten stund framför datorn innan det är dax att krypa till kojs. Det är skönt att skriva av sig lite efter en dag full av stress. Idag lämnade jag min prinsessa på dagis och gick ifrån för första gången (!) DET trodde jag aaldrig jag skulle klara av haha.. 

  Nä men jag har faktiskt jättesvår separationsångest och har gråtit många tårar sista tiden..är inte alls redo att släppa iväg min älskade dotter riktigt än!!

Hon och jag har gått igenom såå mycket sista tiden och jag har funnits vid hennes sida 24timmar om dygnet så det känns jättejobbigt att vara ifrån henne. Jag har blivit överbeskyddande, vilket kanske inte är så konstigt, och har svårt att lämna henne till andra som dagis..blir tokig när jag tänker på att något skulle hända henne!

Jag vill vara där hon är hela tiden för att se till att hon är trygg & skyddad..men det går ju inte, man måste ju släppa taget litegrann..men det är som sagt extra svårt för mig eftersom vi gått igenom det vi gjort.

Jag försöker vara stark och jag vet ju att det ligger hos mig, inte hos Livia. Hon har det så himla bra på dagis :-) Hon har inte gråtit en endaste gång och när jag "går"(har gömt mig i personalrummet för jag vill  finnas nära) så säger hon bara "bye bye,ses sen" haha...hon är för söt!

Och fröknarna berömmer henne varje dag, hon är så duktig och snäll mot alla andra barnen på ett sätt som inte dom andra barnen är.

Istället för att ta saker från dom andra barnen, ger hon sina egna saker och hon tröstar dom barnen som gråter och försöker uppmuntra dom med att hämta leksaker och så går hon till fröknarna och säger "ee ledsen, gråter..aa blåsa?" när något barn gråter :) hur gulligt är inte DET!?!!

Åååå hon är helt fantastisk min lilla lulle! Så duktig och äter på dagis och idag sov hon tom på vilan efter lunch! Jag höll på att tappa hakan när fröknarna sa att hon somnat...trodde jag aaldrig! Men är jätteglad att hon gjorde det redan på första gången hon var med på vilan. Mamma Jannice är stolt :-) Så det går verkligen superbra för henne med invänjnigen, inga problem med nånting säger dom. Fast det visste jag ju redan...min lilla trollunge är en tuff liten tjej hihi..självständig, smart och rolig är hon! Man skrattar hela tiden när man är med henne :) Fast inte när hon är trotsig, då är hon inte liiika kul haha..envisa unge!

Imorgon är dagis stängt och jag ska till Sofiahemmet och sövas. Det är dax igen för behandling för min hyperhidros.

Mormor skulle vara barnvakt men nu, för en liten stund sen vaknade Livia och grät otröstligt och ropade "mamma mammaaaa" så jag gick in till henne och upptäcker då att hon är dyngförkyld :( snoret rann och hon hostade lite...stackars stackars lilla lulle! Så nu sover hon i min säng och jag ska strax krypa ner hos henne.

Måste bara äta lite mackor innan, måste vara fastande efter klockan 24. Så vi får se om jag kan åka iväg imorgon eller om jag måste ställa in...åååhhh jag VILL inte ställa in, don har bara EN narkosdag i månaden!

Det är så typiskt...alltid är det nåt...suck...jaja, vi får la se hur min lilla tös mår imorgon. Nu blir det mackor med jordnötssmör & hallonmarmelad :-) det är jag verkligen värd!

Go´natt på er  

Hej på er som läser min blogg   !

Idag är det redan torsdag..jösses vad veckorna svischar förbi fort! Nästan FÖR fort tycker jag..hinner ingenting känns det som. Jag har såå mycket att fixa hela tiden, det tar aldrig slut..pappersarbete & samtal att ringa..boka tid hos massa olika läkare och bla bla bla blääääää!

Har hunnit beta av ganska mkt denna vecka dock :) känns skönt! Tror att cystan har spruckit (OM jag har sån tur,e inte heelt säker) men har fortfarande ont som f*n och är jättesvullen i hela magen. Men jag har ju mina smärtisar som tur är.

Var en sväng på vårdcentralen igår efter jag lämnat min ängel på dagis, och receptionen sa att jag skulle få komma in & göra ett snabbt ultraljud för att se om cystan var kvar innan jag åkte till akuten för att ta bort den. Vill inte åka dit i onödan lixom, särskilt inte när man har så svårt att få barnvakt.

Men när jag kom dit sa läkaren att jag inte kunde göra det akut där =/ utan då var jag tvungen att åka till KS. Kul?!?! Hon kände dock inte cystan (den KAN ju gömma sig ibland så man inte känner den) och sa att det KAN ha spruckit nu när jag hade ägglossning, men sa att det kan göra ont & jag kan va svullen ett tag till ändå.

Så jag åkte tillbax till dagis & hämtade min lilla lulle sen åkte vi hem & vilade. Tänkte att jag skulle avvakta & se om jag kunde känna den sen och då åka in till KS.

Jag ser fortfarande höggravid ut (haha usch va hemskt det ser ut!) och har ont, men kan inte riktigt känna den där stora "bollen" längre. Så kanske ÄR den borta :) HOPPAS!! Tittar den fram idag, blir det KS ikväll, men jag hoppas slippa..

Ska träffa min läkare efter jag hämtat Livia på dagis idag så det är fullspäckat schema som vanligt för mig. Min underbara doktor ska sjukskriva mig (FINALLY) och så ska jag ääntligen få rätt medicin som jag ska ta på morgonen för att kunna ta mig ur sängen :) Känns sååå himla underbart!! Dom tabletterna jag äter nu funkar suuper på dagen för att hålla mig vaken (jag har ju narkolepsi-trötthet och det har förstört hela mitt liv) men dom räcker inte till för att få mig att vakna om komma igång ordentligt på morgonen.

Och jag MÅSTE kunna komma upp snabbt tidigt med tanke på att jag har en lite sjövild 1 ochetthalvt-åring som vaknar innan tuppen och ska iväg till dagis :) Men det kommer bli såå bra sååå...from imorgon slipper jag genomlida dom där mardrömsmorgnarna! YEEEEYYYY!!

Nu är Livia på dagis och jag får några timmar hemma HEELT för mig själv och DET ni, DET minns jag inte när jag fick senast! Vilken LYX haha...ska ta och pyssla om mig själv lite nu för det har jag heller inte gjort på dom senaste 5månaderna. Och min stödperson, hon som hjälper mig bearbeta det jag gått igenom, har sagt åt mig på skarpen nu :) Jag MÅSTE tänka på mig själv oxå säger hon..och hon har alldeles rätt! Jag minns bara knappt hur man gör haha...Ha en trevlig torsdag, det tänker jag ha ;-)

Kramar från mamma Jannice   

Ja jag är sömnlös inatt..kan inte somna pga fruktansvärda smärtor i magen :(

Jag har en 5cm stor cysta på äggstocken som inte försvinner och jag kan tom känna den igenom huden och jag SER hur den rör sig. Usch, det ser ut som jag har en liten alien som smyger runt inne i magen..och nu är det väl en 3 veckor sedan dom upptäckte den och den upptäcktes pga att jag gjorde ultraljud och magnetkameraröntgen på min galla och buken, eftersom jag har haft massor av gallstensanfall senaste månaderna (DEN smärtan ska vi inte ens PRATA om!) så jag kände att det var dax att kolla upp hur min galla mår.

Fick konstaterat av doktorn att jag har problem med gallan utöver anfallen och att jag helt enkelt inte tål fet mat och en hel lista med andra saker..bla lax som är min absoluta favorit i matväg (snyft!) och så fick jag röngta och fick recept på väldigt starka smärtstillande tabletter tills vidare då inget annat hjälper mot gall/njurstens-smärta. Sen en dag efter undersökningen ringer doktorn och meddelar att dom upptäckt en väldigt stor cysta som jag måste söka vård för direkt (suck) och så får jag nån dag efter det besked om att dom även upptäckt förkalkningar i mitt bäcken. Det blev lite för många jobbiga besked på lite för kort tid...jag blev chockad, rädd och jag vet fortfarande inte vad allt detta innebär, förutom att jag har väldigt ont av det..

Så nu ikväll har min mage svullnat upp till den härliga sizen av en mage på en havande kvinna som befinner sig i sluskedet..jaa herregud säger jag bara..haha vilken SYN! Men imorgon blir det ett snabbt ultraljud på vårdcentralen och sen blir jag tvungen till att åka in akut för att operera bort eländet. Jag har inte åkt in tidigare för att jag helt enkelt inte kunnat prioritera mig själv (som vanligt nuförtiden) och jag är ensamstående nu och har inte haft avlastning alls på nästan 6 månader nu så det är bara ja och Livia och hennes bästa går föra allt annat! Jag existerar inte som en person i nuläget och mina behov kommer i andra hand (självklart är min ängel viktigast, jag skulle dö för henne!) Men vissa saker KAN man inte ge upp för sina barns behov och det här är en av dom sakerna..min hälsa är superviktig för både lilla lulle och mamma Jannice!

Saken är bara den att jag håller på att skola in min ängel på dagis :) Tänk att mamma lilla gullelulle blivit så stor tjej nu att hon börjar dagis, vad hände lixom?? Det går jättebra för henne, fröknarna häpnar av hur duktig och smart och självständig hon är *STOOOLT MAMMA* och hon får mycket beröm för språket. Hon är ett och ett halvt och pratar redan 3-ordsmeningar med klockrent uttal..hihi mammas stora trollunge! Så det känns inte riktigt läge just nu med operation och jag har heller ingen som kan hjälpa till heller så jag får se hur jag ska få ihop det till imorgon. Men den "nya" Jannice är en positiv, envis problemlösare så det ordnar sig nog det här med ;-) Nä nu börjar ögonen gå i kors på mig (YES! Finallyyyy) så nu stänger jag ner på en gång och försöker sova lite innan det är dax att gå till dagis med lilla lulle.

Massa kramar från en sjuk,

sliten men ändå hoppfull,

 mamma Jannice   

Ja, jag bestämde mig för att ha kvar bloggen.

Jag tycker om att blogga, det är skönt att få skriva av sig lite..men jag kommer inte att skriva om allt som hänt och händer i mitt liv, det är alldeles för privat.

Jag har ju gått igenom en hel del sista tiden och det har varit fruktansvärt jobbigt, men jag har blivit så mycket starkare av allt jag gått igenom och nu mår jag riktigt bra för första gången i mitt 31-åriga liv :-)

Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv och jag kan äntligen lägga det gamla bakom mig. Nu ska jag fokusera på framtiden med min underbara dotter och jag vet att allt kommer bli bra, men det kommer ta lite tid.

Livia har blivit en stor tjej och hon mår jättebra och det är allt som betyder något för mig. Min ängel, lilla söta Livia :)

Nu ska jag koppla av lite framför teven innan det är dax att sova..

Måste tala om att min mobil inte fungerat sista veckorna, jag har inte kunnat ringa, smsa eller ta emot samtal :( och det har varit HEMSKT! Så det är inte så att jag glömt er mina fina vänner! Nu fungerar den ibland och jag ska försöka höra av mig till er..har haft så himla mkt bara, jag har inte en minut över till mig själv ens och så har det varit senaste månaderna. Men det blir bättre snart, jag blir  sjukskriven och kommer få tid att återhämta mig ordentligt så jag kan bli människa igen ;)

Kramar från en utbränd mamma Jannice